Tiden står still.

Det känns som att tiden står still. Jag fick ett mail från cultural care igår och där stod det att jag måste fixa några små grejer i min ansökan + att jag måste göra om en ny intervju innan jag kan skicka in min ansökan på riktigt. Suck. Känns som att jag aldrig kommer komma iväg. Det känns som att alla har någonting att göra, att tiden flyger iväg för de. Johanna är på betel, Rebecka ska kanske flytta till Paris i vår. Razia pluggar i uppsala, Sebbe är i halmstad och jag sitter fast här i kungsör när jag inte jobbar typ en kväll varannan vecka typ. Usch! Varför ska det vara så svårt?! Maria har inte ens fått en familj än. Hur lång tid kommer det inte ta för mig då?!